|
Startsida
|
Första dikten beskriver min sons impulsivitet som präglade hans barndom. Han levde för stunden, vilket förde med sig att han hade svårt att rätta sig efter de lärdomar han gjorde efter varje misstag. Likaså kunde han resonera som så att även om han hade gjort en erfarenhet tidigare så fanns det en möjlighet att det kunde bli på annat sätt denna gång. Det var alltid värt att försöka igen. På sätt och vis resonerade han som en kvantfysiker: Det händer aldrig samma sak två gånger.
Denna dikt beskriver den maktlöshet man har inför drogen. Det är en frustration som man upplever, inte bara som anhörig utan även missbrukaren själv kan känna denna maktlöshet.
I och med att min son började missbruka tog han också avstånd från mig. Under lång tid var han föraktfull och hatisk mot mig. Det är en svår situation att hantera som förälder. Det är också en situation som många föräldrar hamnar i, som har ett missbrukande barn. Orsakerna därtill kan vara många, men brukar vara förknippade med skuld och skam. Under ytan går många strömningar av dessa känslor mellan missbrukaren och dennes anhöriga. Som anhörig kan man också uppleva en osäkerhet med alla dessa känslor, situationer och möten.
|
|||||||
